Igår åkte jag ifrån Jens och Övik vid 11.30..två byten i Sundsvall och Stockholm och var framme i Karlstad 22.10 Riktigt seg dag igår. Och blev ju ännu segare i och med att det var så pass bra väder så ville egentligen bara va ute i solen. Har haft en riktigt bra vecka uppe hos älsklingen med mycket skratt och mys. Saknar honos så grymt mycket redan. Hoppas han snart kan komma hit ner igen. Och hoppas innerligt på att han hittar ett jobb här nere snart så han kan flytta ner. Jag vill ha honom här!

Nu sitter jag och stör mig på att jag inte har word i datorn..så jag inte kan göra skolarbeten :/ Men men tyvärr inte mycket att göra åt för tillfället. Kan åtminstonde skriva i dokumenten jag lade upp igår från Jens dator på Google Documents så kan ju göra lite...men måste till skolan och se över sen att det blir rätt upplägg..så att inte alla marginaler och sidbrytningar blir helt fel. Men det får jag ta imorgon efter att skolan slutat.

Idag har jag tänkt mig att gå ut och ta en promenad i det fina vädret. Undra om man kan hitta någon som vill följa med? Borde även gå och handla. För har ingen frukost...och sen ska jag bjuda Jennie och Ville på middag imorgon innan hockeyn.

På fredag ska jag på gruppaudition på Skara Sommarland. Hoppas jag får jobbet sen. För skulle vara bra med ett sommarjobb i sommar så att jag kan övningsköra när jag inte jobbar och sen försöka få körkortet avklarat innan 8 september så att jag slipper skaffa nytt lämp..och efter att jag är klar på Sommarland så ska jag till Skövde och möta upp Jossan, Robin och Jimmy så ska vi åka upp hit till Karlstad och glo film och äta tacos på kvällen. Sen på lördagen blir det hockey och utgång :) Det kommer att bli en bra helg detta tror jag.

Men nu ska jag försöka få i mig nått att äta....vad vet jag inte men det blir säkert bra ;)

Ha det bäst allihopa!

XOXO Jannike

Satt och kollade igenom lite gamla dokument som jag sparat genom Google Documents..hittade då en text som jag fick av min underbara vän Emma den 17 december 2009.

Låt dina drömmar bli verklighet

Han bara satt där i det gamla, nästan fallfärdiga klassrummet som luktade instängt. Han hade blicken fäst på fönstret. Trots det tjocka lagret av smuts och damm som täckte rutan kunde han urskilja människorna som gick utanför.  Vissa gick fort som om det hade bråttom till en lektion, vissa gick långsamt och samtalade med varandra någon såg sorgsen ut men för det mesta så utstrålade människorna som gick utanför lycka och glädje. Det såg han tydligt på deras leende läppar. Han vände blicken framåt mot katedern och gjorde ett tappert försök att uppfatta vad läraren berättade om men det var som om ljudet inte ville nå fram till hans öron, som om ljudet låg på en annan frekvens.  Efter en stund insåg han att det inte var någon ide att försöka ,istället vände han blicken mot fönstret och fortsatte att  iaktta människorna utanför. Precis som förut log de och samtalade med varandra. Hans blick vandrade mellan människorna som passerade och plötsligt fastnade hans blick på en flicka. Hon bara satt där, precis som han satt här. Han iakttog henne en lång stund. Hon såg inte ut som alla andra hon var mörk hårig och bar väldigt mörka kläder. Hennes ansiktsutryck förmedlade sorg och hennes ögon saknade ljus. Kanske hade hennes dröm krossats precis som hans.

Hon satt där ute i kylan. Vinden trängde igenom hennes kläder och det kändes som om blodet som pumpade i hennes ådror frös till is. Känseln i hennes fingrar hade försvunnit och hennes andedräkt syntes som en vit dimma framför hennes frusna läppar. Hon kollade ut i luften som om hon väntade på att något skulle hända men inget hände. Det började bli mörkare ute nu men ändå satt hon kvar. Hon kände sig inte riktigt hemma här, i den här staden, i den här skolan. Där hon bodde förut hade det funnits många som henne. Sådana personer vars hjärtan brann för musiken och dess budskap. Men här. Här hade hon inte stött på en enda än så länge. Många hade sagt att hon var en tönt när hon frågade om det fanns någon som gav ut gitarr lektioner. Men det struntade hon fullständigt i. Det var därför hon satt här i kylan med sitt stora klumpiga gitarr fodral i väntan på att få känna musikens kraft i hennes frusna hjärta. Hon hörde en smäll ifrån dörren framför henne när den öppnades. Hon hoppade till och höjde blicken för att kolla på de som kom ut.

Där var hon. Sittande på precis samma plats som när han iakttog henne ifrån klassrummet. Vad gjorde hon där egentligen. Vad fanns det för mening med att sitta på en bänk och se dagens ljus drunkna i nattens mörker som började synas mer och mer. Carl, kommer du eller? Ropade en av hans kompisar borta från cykelstället.Jag kommer snart jag ska bara hämta min väska i skåpet ropade han tillbaka.

Han greppade handtaget på dörren och gick in i den mörka korridoren. Han hade ingen lust med att träna fotboll ikväll men ändå förde hans ben honom närmare hans full packade fotbolls väska som låg i skåpet. Hans ben gick i motsatts håll emot vad han egentligen ville. Det hade de gjort i flera år nu. Men vad ska han göra. Han vill ju inte bli kallad tönt. Undra vad Rickard och Linus skulle säga om han berätta om att han inte alls drömde om en karriär inom fotboll. Hans dröm var att stå på en scenen. Han ville slå fingrarna mot gitarr strängarna och förmedla livet budskap i melodier och lyrik. Istället sprang han efter en boll för att sparka den i ett snyggt sätt i ett mål. Han vet inte varför han hade låtit det gå så långt. Det var som han väntade på att en vändpunkt bara skulle komma som om hans blick bara skulle fastna på det som skulle leda honom på rätt väg. Han stannade upp. Flickan. Han hade aldrig sätt henne förut trots att han gått i den här skolan i snart tre år. Han hade suttit och iakttagit henne genom det damiga fönstret i den gamla no salen i nästan en timme. Kunde hon vara vänd punkten. Var det hon som skulle leda honom på rätt väg. Han måste vara galen som tror en sådan sak men det kändes så rätt. Han höjde blicken från golvet. Han hade inte ens lagt märke till att han stannat upp. Plötsligt slås dörren upp.

Kommer du eller? Vi kommer ju försent pågrund av dig hörde han Rickards röst säga.Men han brydde sig inte. Han brydde sig inte ett dugg. Jag ska nog inte med idag. Jag ska nog aldrig med dit igen sa han utan någon tvekan i rösten.Va? Du är en idiot Carl vet du det.Rickard slängde igen dörren med en smäll. Han stod där helt själv i den nästan bäck svarta korridoren och han kände sig friare än någon sin.

- Vad var det där om? Hörde han en röst säga försiktigt bakom honom.

Han vände sig om där står hon. Han hade sett fel hennes ögon saknade inte alls ljus helt tvärtom de va fulla av ljus som om det var en eld som brann där bakom den vackra klar blå färgen.

- Elin Ericsson ropade en mans röst längre bort i
korridoren.

- Spela gitarr sa hon och log.
- Får jag följa med sa han nervöst?
- Klart du får sa hon och hennes kinder fick en lätt röd färg.

Tänkte bara vara snäll och dela med mig av denna text. Tänk vad många ungdommar som gör något de inte vill för att föräldrarna tycker de ska göra något annat, eller att det är kompisgänget som "styr" vad som är tufft att göra. Vad underbart det skulle vara att få va med och hjälpa unga att gå åt deras håll, göra det de drömmer om. Att få va med att få unga att trivas med vad de gör inte göra något för att det ska se bra ut eller för att man har vissa förväntningar att man ska göra vissa saker. 

Emma har skrivit många bra texter så länge vi har kännt varandra och en hel del av dem har hjälpt mig när jag har haft det jobbigt. Denna text kanske hjälper någon annan.